onsdag 16 maj 2012

No pain, no gain

Jag har redan skrivit om det, för någon vecka sedan, att jag verkligen ska ta bort kolhydraterna. Men jag måste skriva om det igen.

Läste lite i Sten Sture Skaldemans bok GI-noll  för kanske ett år sedan, och tyckte att vad bra, jag har mindre än tio kilo att gå ner och kan därför äta enligt det liberalaste programmet, 10+, för dem som inte har så väldigt många kilo att gå ner. Men det händer ingenting med vikten, inget alls. Den står still - och härligt är väl det när man är van att gå upp i vikt bara genom att titta på mat.
Nu har jag läst boken delvis igen, och förstår att jag måste gå på ett mycket striktare program än 10+. Jag måste skära ner kolhydraterna till ett minimum för att slippa suget, för att inte äta för mycket och för att inte hålla på att "unna" mig hela tiden.

På de här två veckorna som har gått sedan jag insåg att jag måste ta bort kolhydrater ännu mer, har jag skippat frukostyoughurten, tagit minimalt med mjölk/grädde i kaffet och helt tagit bort det ur teet. Jag har slutat med nötter och en chokladbit då och då. Det är slut med efterrätter med vispad grädde och mascarpone, eller youghurt med kokos och vanilj framför tv:n på kvällarna. Bye bye till bröd och kakor bakade på kokosnötsmjöl och sukrin. Bort med allt som triggar ätandet och suget alltså!

Det har gått helt okej, men det är ändå jättesvårt på något vis. Svårt att hålla sig under 20 gram kolhydrater per dag när jag inte orkar/hinner ta med mig egen lunch till jobbet.
I fredags hade jag slut på ägg så istället för tre stekta ägg till frukost blev det turisk youghurt (och ett kokt ägg som jag hade). Och den där youghurten förstörde nog hela helgen för mig - suget kom tillbaka med en gång. Bemästrade det dock helt okej, men det blev ändå en ögonöppnare för otroligt känslig jag är för kolhydrater.

Det går inte av sig självt att gå ner i vikt. Det vet jag efter flera omgångar hos Viktväktarna. Men i LCHF har jag sett ett lätt sätt att få äta mycket och ändå gå ner i vikt - men så funkar det ju inte. Det är hårt arbete att gå ner med LCHF också, men det har jag inte riktigt velat se. Vill man uppnå något, måste man också kämpa lite för det. Och jag vet ju att det inte är omöjligt. Men man måste också vara mentalt redo, för att ge det som krävs. Jag tror jag är det nu.

4 kommentarer:

  1. Vet att allt är upp och ner ibland, men vill ändå berömma dig för att du ser strålande ut. Du är duktig med din matlagning och ditt fixande & trixande.

    Folk i min restaurang börjar faktiskt fråga efter sån här mat. Har ännu inte "orkat" ta reda på vad det är som är LCHF, men antar att jag skall läsa mer i din blogg.
    Ha det gott vännen och grattis till poängen i V-ås. Saknar er så otroligt! Kram Birgitta

    SvaraRadera
  2. Tack Birgitta! I princip väldigt enkelt: ta bort de kolhydratrika tillbehören (=bröd, potatis, ris, pasta, couscous etc) och ersätt med fet sås. Köttbit, bea + sallad = perfekt LCHF-mat på restaurang.

    SvaraRadera
  3. Men är LCHF så svårt, jag tycker att VV är myyycket svårare, startade 1 maj och är supernöjd, varit lite trött, men det är enklare än enketl ;)!

    SvaraRadera
  4. Nej, LCHF är inte så svårt egentligen - men problemet för mig har varit att jag sett ett sätt att få äta mycket. Med VV är det ju så tydligt hur mycket/lite man får äta. Mitt problem är att jag inte går ner särskilt mycket med LCHF (har ätit så här i snart fyra år nu), och har förstått att det handlar dels om mängden mat, men också att jag är oerhört kolhydratkänslig och måste plocka bort så mycket som möjligt för att kunna gå ner i vikt.

    SvaraRadera