I kväll var det styrelsemöte för kören jag sjunger i. Har blivit tradition (en gång är ingen gång, två är en vana) att äta smörgåstårta på vårt första möte efter nyår. Inte särskilt LCHF-vänligt - om man inte tar bort brödet förstås. För mellan och på brödskivorna är det vanligtvis väldigt mycket LCHF-vänliga produkter. Ulrika som beställt tårtan hade valt "lyxvarianten" och den innehöll både räkor och rökt lax, och svart kaviar på toppen. Plus diverse grönsakspynt. Och så var det någon härligt fet gegga emellan.
Sådana här gånger ställs man inför ett val. Vara petig och lämna brödet, eller inte vara så konstig och äta som alla andra? Om jag nu inte hade bestämt mig för att köra strikt LCHF, så hade jag tänkt "äh, den här gången gör det ju inget om jag äter lite bröd". Men efter att ha fuskat mig fram i 2,5 år med LCHF tror jag det bara finns en väg att gå för mig: skippa kolhydraterna.
Jag mår inte bra av socker och mjöl - hoppar jag över det mår jag bra i humöret och i magen. Men börjar jag "fuska" och "unna" mig, då är det kört. Lite kolhydrater föder ett sug efter mer kolhydrater. Sen finns det inga begränsningar. Ordet lagom existerar inte när det kommer till smörgåsar, chokladbitar, glass och kakor. Precis som en alkoholist måste avstå alkohol helt för att inte trilla dit, måste såna som jag avstå kolhydrater helt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar