Så har julens sista helg passerat och jag har hunnit med att både bli bortbjuden och att ha gäster. Det senare är oftast inga problem, jag kan själva styra vad som serveras och anpassa maten så att det funkar för mig. Och när jag ska bort försöker jag inte vara till så stort besvär, ta av det som funkar och kanske grunda med något hemma. Fast det beror förstås på hur väl man känner den man är bjuden till och hur mycket "besvär" man tycker att man vill vara.
Häromkvällen var jag bjuden på middag hos exmaken, som skulle laga wallenbergare med potatismos. Han bad mig helt enkelt ta med blomkål och fixa blomkålsmos själv, eftersom "det blir godast om du lagar det själv". Inte mig emot.
Wallenbergare är för övrigt finfin LCHF-mat: kalvfärs, äggulor och grädde.
Till efterrätt bjöds det på hallon och glass. Jag hoppade helt enkelt över glassen. Ibland förundras jag över hur enkelt det kan vara - bara man har bestämt sig så går det. De gånger jag har fastat har det aldrig fallit mig in att äta något. Just nu känns det heller inte svårt att låta bli kolhydrater och inte göra "undantag" hela tiden - jag har ju bestämt mig för så längesen att jag skulle köra igång 1 januari och är helt mentalt inställd på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar