lördag 5 februari 2011

Dagarna de går och går...

... efter varandra och i går var det fredag och jag hann inte skriva. Jobb, hem, handla mat, laga mat, äta mat, mysa med barnen som jag inte sett på tio dagar. Ugnsstekta kycklinglår och grönsaker (squash, aubergine, morot, lök) och potatisklyftor till barnen. Lyxade till med ett litet glas rött vin. Sen lyxade jag till det ännu mer med björnbär ur frysen och vispad grädde.

I dag har jag varit iväg med Gulliver på innebandymatch, det blev en snöplig förlust med 3-4. Sen hem för lunch och iväg igen, bio (Narnia).

Så här ser dagens matsedel ut:
Frukost Arlas mezeyoughurt med mezekanal, ett kokt ägg, te med grädde
Lunch Broccolisoppa (kokade broccoli och lök, mixade, i med creme fraiche, grädde, ost, bulong, salt och peppar), två ägghalvor, några ostskivor och en bit rökt korv
Mellanmål Smälte lite smör, hade i ett och ett halvt hackat ägg, salt och peppar, fick "stelna" till lite. En apelsin (kanske inte helt jätteokej, men tycker apelsin är så otroligt gott, så det unnar jag mig).
Middag yakiniku, strimlad vitkål och sockerärter med rapsolja och risvinäger.

Min yakiniku gör jag så här:
Strimlar 400-500 gram entrecote så tunt som möjligt (går bäst om den är halvfryst). Doppar skivorna som hastigast i 1 dl japansk soja, en tumstor bit riven ingefära, en pressad vitlöksklyfta och en skvätt (1 msk kanske) sherry, och lägger dem på ett fat några minuter så köttet drar åt sig sojan. Sen steker jag skivorna i omgångar i rapsolja. Sist av allt tar jag kanske 1/4 strimlad purjolök och steker den som hastigast (bara så att den blir mjuk, den ska inte ta färg), häller i köttet och 3 msk sesamfrö och blandar ihop så att allt är varmt. Servera! Ris till dem så äter det.
Glömde att ta en bild!

2 kommentarer:

  1. Mums yakiniku är ju så gott! och riset behöver man inte ens :) härlig blogg! :)

    SvaraRadera
  2. Tack Daniela! Ja, visst är det fantastisk att man inte behöver riset, det man tidigare åt för att bli mätt - eller för att man trodde att man blev mätt av det. Egentligen var jag ju alltid hungrig förut, hur mycket jag än åt.

    SvaraRadera