Aj aj, ont i magen!

Så blev det till slut en total genomklappning, eller vad man ska kalla det för. Alla intentioner och föresatser bara sveptes bort i ett enda ögonblick.
Vi hade afterwork på jobbet i går, invigde vår tv och Xbox med lite spel. Och så hade vi lite vin och chips. Tänkte ta ett glas vin. Kände mig lite hungrig och helt plötsligt dök handen ner i chipsskålen. En gång, två gånger, tre gånger... jag äter i princip aldrig chips, absolut inte nu när jag kör LCHF och inte heller förut, i mitt tidigare liv. De gånger jag köpt chips kan räknas på ena handens fingrar, och kanske får man ta till båda händernas fingrar för att räkna hur många gånger jag har köpt chips till barnen. Anledningen är enkel: har jag en gång börjat äta chips går det inte att sluta förrän skålen är tom.
Och så blev det i går. Inte för att jag plundrade skålen alldeles själv, men det räckte inte med att bara ta tre chips och sen var det bra. Handen åkte ner i skålen hela tiden.
Sen gick jag ut och käkade med ett par kollegor. Beställde entrecôte, bea och sallad. Bra LCHF-mat. Men när vi väntade på maten fick vi så klart bröd och jag hade liksom inte kraft att stå emot det heller. Hur svårt kan det vara?! Svårt, tydligen. Går väldigt lätt att tränga bort "nej, sluta, jag ska inte, jag har bestämt mig" för "men jag har redan sabbat kvällen med chips, kan lika gärna ta bröd också. Ny dag, nya tag i morgon".
Men detta straffade sig rätt omgående. Kom hem strax före nio, la mig i soffan och tittade på tv och fick ont i magen. Så där som jag ofta hade förut, i mitt kolhydratliv. Ont långt ner i magen, gasig och uppblåst. Sen hade jag ont till och från hela natten och sov urdåligt.
Vilket ju bara visar att kolhydrater är något jag ska passa mig för. Kanske ändå bra att jag fick ett återfall, för nu vet jag hur jag mår efteråt!