söndag 23 september 2012

Äppelpaj - så gott!

Om jag bara skulle få äta en enda dessert i mitt liv, så skulle jag utan tveka välja äppelpaj. Det är ungefär det godaste jag vet.
I går var jag hos syrran och då gjorde hon den hittills godaste LCHF-äppelpajen som jag har ätit. Hon försökte följa ett recept, men hon är som jag. Det går oftast inte. Och när det visade sig vara slut på batteriet i köksvågen så att det inte gick att väga smöret, blev det en paj gjord på lösa boliner, som vi säger. Resultatet blev nästan som en vanlig kolhydratstinn smulpaj, mindre söt (bjuder man kolhydratätare på pajen, kan man öka sötningen). 


Syrran började med att blanda ungefär 75 gram smält smör och 3 dl mandelmjöl. Sen hällde hon i riven kokos och hade i hackad mandel och valnötter. Och så blev det nog lite mer mandelmjöl på slutet för att få degen lite smuligare. Knappt en matsked sukrin hade hon i - det kan man öka på lite. Ovanpå äpplena hade hon också lite sukrin, och så malen kanel. 
Ett fint litet trick är att skiva äpplena och ställa in dem i ugnen i 15-20 minuter först (200 grader varmt, skulle jag tro). Då blir äpplena riktigt mjuka och goda (så ska det vara in en smulpaj, tycker vi). Sen kan man ha på degtäcket och grädda i cirka 15 minuter. Gräddar man äpplena i bara 15 minuter blir de för hårda (fast en del kanske vill ha det så).
Till pajen åt vi en enkel vaniljsås: hon vispade grädde löst, hade i en äggula och vispade lite till, och smaksatte med vaniljpulver. 
Som sagt, riktigt gott. Till och med hennes femåring åt med god aptit, trots att den inte smakade sött alls.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar