Årets första julbord

Jag gillar verkligen att äta julbord. Förutom att det är gott är det mesta på julbordet utmärkt att äta för en LCHFare.
I helgen åt jag årets första julbord, tillsammans med min syster och systerdotter. Vi var varit hos föräldrarna i Hälsingland över helgen och när vi såg att de öppnat julbordet på Växbo krog slog vi till. Växbo är en oas dit jag åker varje sommar. Tidigare fanns en minst sagt ordinär restaurang/fik där, i en gammal röd stuga. Men för några år sedan gjordes en ordentlig satsning med en stor utbyggnad och en krögare som satsar mycket på närodlat och lokalproducerat. Och i Allt om mats julspecialnummer är årets julbordsreportage därifrån.

Förutom inledande glögg och själva julbordet (som innehöll allt det kalla, varma rätter, ostar från Hälsingland och ett rejält dessertbord) ingår valfritt antal gourmeträtter i priset, det vill säga små små portioner från deras ordinarie meny.

Trots att man bara tar små smakbitar blir det i slutändan väldigt många olika smakbitar och man blir oerhört mätt av ett julbord (även när man skippar potatis och allt bröd). Det är den stora nackdelen med julbord. Dessutom tog vi två gourmeträtter och åt av desserterna (vägrar att vara strikt LCHF sådana här gånger). Resultat: väldigt mätt. Men allt var gott (med undantag av en pate' och någon rätt som var i saltaste laget). Stort plus för den mysiga miljön, att allt var fräscht och att det inte var trängsel.

Plötsligt händer det

Det går finfint i dagar, veckor och månader. Sen av någon anledning måste jag plötsligt tillåta mig ett kolhydratundantag. Och eftersom jag åt det igår, spelar det ingen roll att jag äter det i dag också...
Ibland har man inget val, man måste äta det man blir bjuden på. Men för det mesta kan man avstå. Jag hade kunnat avstå den där jättegoda mackan på frukostseminariet i morse. Men den var värd att synda för. Men följden blir att jag hela tiden känner sug att äta, börjar känna mig småsnuvig och inte är mätt så länge.
Nya tag i morgon!

Födelsedagsmiddag

Igår fyllde jag år. Vanligtvis brukar jag inte orka ställa till med kalas men eftersom det var fredag så tyckte jag det skulle passa att bjuda hem lite folk på middag. Mestadels familj och fd släktingar (alltså exmaken och exsvåger och exsvägerskor).
Hade förberett kyckling på morgonen, lagt tunnskurna filéer i en marinad med lime, olivolja, vitlök, salvia, rosmarin och honung. Ugnsstekte den sedan i tolv minuter. Till det gjorde jag ugnsstekta grönsaker, couscous och avocadosås (mosad avocado, vitlök, mezeyoughurt och cayennepeppar). Gott.
Efterrätt: LCHF-äppelpaj med smuldeg på mandelmjöl, kokosflingor, smör och lite (kanske för lite för de icke sockeravvänjda).
Sen bled det alldeles för mycket champange, vin och tokajer för att jag skulle sova bra.

God fisksoppa

Mer fisk måste vi äta, jag och barnen. Eftersom jag själv är rätt petig med fisk (det får liksom inte smaka för mycket fisk...) är inte mina barn några jättefans av fisk, eftersom de inte får det så ofta. Jag kommer själv från en familj med rätt dåliga fisktraditioner och har liksom aldrig fått in vanan att laga/äta fisk. Barnen är betydligt duktigare på att äta fisk än vad jag var i deras ålder. Jag höll mig borta från allt vad fisk hette fram till jag var 18. Då vågade jag mig på gravad lax och sen några räkor.
Ikväll gjorde jag en fiskgryta/soppa som åtminstone gick hem hos yngsta sonen.
Skalade en påse räkor (500 gram) och fräste skalen i lite olivolja och kokade dem sen med 5 dl vatten och vitt vin (ca 2 dl vin) ett litet tag (6-7 minuter). Det luktar verkligen inte gott!
Fräste sedan en bit purjolök och en halv fänkål i strimlor plus två vitlöksklyftor. Hällde sedan på buljongen och då gick de koka ett tag. Hade sedan i en röd paprika i strimlor och en tomat skuren i rejäla bitar. Hade kanske 200 gram lax i frysen som fick åka ner i soppan mot slutet (skuren i kuber), och så räkorna.
Serverades självklar med hemgjord aioli.

Kolhydratkollaps

Det här måste vara sen minst aptitliga matbild jag någonsin tagit. Fast det smakade helt okej! Däremot innehöll den här lunchen - ja hela dagen - rejält med kolhydrater. Ibland har man inte så mycket att välja på. Är man på en tillställning där det serveras lunch, kan man antingen äta den, eller gå någon annanstans (och på så vis betala dubbelt). Eller ta med egen mat, förstås. Jag valde det första. Hade kanske övervägt det andra alternativet, om det inte varit för den där frukostmackan som serverades till kaffet här på morgonen... En förstörd dag redan, med andra ord.

Lite fransk inspiration

Hur mycket den här grytan har gemensamt med den franska rätten Pot au feu (gryta på elden), får vara osagt. Men jag gissar att det är med den som med mammas köttbullar: alla gör på sitt eget sätt.

Så här gjorde jag min fläskkorvsvariant ikväll:
1fläskkorv i skivor (bort med plasten)
1 morot i rejäla skivor
1 stor gul lök i klyftor
En rejäl klyfta vitkål
1/2 buljongtärning, 1 lagerblad, ett par vitpepparkorn

Allt fick koka tio minuter i "lagom mycket" vatten. Egentligen borde morötterna ha kokat lite längre, så man kan ju börja med dem och sen stoppa i det andra.
Serverade det hela med lite senapskräm (tycker inte om ren senap): crème fraîche med lite fransk senap. Tycker man om kapris kanske det kan vara gott att ha i. Eller bara ren senap, om man gillar det.

Paj?

Paj utan pajdeg - kan man kalla det paj? Är det inte liksom degen som skiljer en paj från en omelett/frittata/äggstanning?
Hur det än är med den saken, så blev det pajfyllning till middag ikväll. Häromdagen köpte jag en kokt helgskinka, och tärningar av den, tillsammans med en hackad och stekt gul lök, fick utgöra fyllning. Äggstanningen gjorde jag på fyra ägg, en rejäl klick crème fraîche, lite grädde och en skvätt mjölk. Och så rejält med riven ost. 30 minuter i 200 grader, och middagen var klar precis när jag var duschad och påklädd efter eftermiddagens Step-pass på Friskis & Svettis.