tisdag 22 mars 2011

Godmorgon alla glada!

Ja alla sura och ledsna och irriterade med, för den delen! Själv biter jag ihop. Kämpar vidare. Tänker på viktväktarna och hur man fick begränsa sitt matintag där och räkna points. Något som jag aldrig tänker på nuförtiden, utan äter tills jag är nöjd och glad. Och det det kanske är det som är felet? Att jag trots allt äter för mycket? Det står ju i all LCHF-litteratur att man inte kan äta för mycket, om man äter tillräckligt med fett, för man blir mätt av fettet. Hm, jag vet inte jag. I så fall äter jag förmodligen alldeles för lite fett.

Å andra sidan är jag aldrig proppmätt, som förr i tiden. Inte heller superhungrig.

Nu ska jag i alla fall visa en bild på vad jag åt i fredags kväll, och jag kom ju på en bit in i måltiden att jag skulle fota. Så nu ser det väl inte så gott ut. Lånade hem exmakens raclettejärn - lättlagad fredagsmat! Koka några potatisar till ungarna och lägg upp lite blandade charkuterier. Oliver, cornichoner och hackad rödlök i små pytsar, lite isbergssallad, och så smält ost. Ja, det är gott. Väldigt gott. För att inte tala om hur lättlagat det är. Nu tror jag att jag behåller det där järnet några helger till : )

Här skulle man ju behövav jobba lite med ljussättningen för att det ska se aptitligt ut.
Och så den där stora ostblobben... Apropå ost och raclette, så går det finfint att använda vilken fet hårdost som helst, man behöver inte jaga efter dyr racletteost. Jag hade gräddost och cheddar hemma som vi använde. Märks ingen större skilland.

4 kommentarer:

  1. Jag brukar också tänka på VV ibland, som man höll på! Skrev å kryssade i på lapparna, letade i häftena man fick å släpade på en våg hela tiden, helt sjukt! Nu är det bara att äta när man är hungrig, sluta när man är mätt!=) Lchf funkar såå bra! Verkar smarrigt det där, har aldrig provat raclettejärn, verkar bra! Pepp till dig!=)

    SvaraRadera
  2. Jag håller med dig, Åsa, det var helt sjukt som man höll på! Framför allt tycker jag det var så jobbigt att hela tiden tänka på hur många points som fanns kvar för eventuella utsvävningar... Och hungrig var jag hela tiden med, trots att alla sa att "åh, man får äta så mycket när man är med i VV".

    SvaraRadera
  3. En sån lögn det där, jag var konstant hungrig med VV jag med, började planera nästa mål så fort jag avslutat ett, ständigt sparandes points till helgen å sen fick man inget för de där surt sparade prickarna iaf. Å så kom söndagen, då hade man INGA sparade, för de tog ju slut på lördagen! Panik uppstod å hela söndagen var jobbig. Nä usch för VV, heja LCHF!=))

    SvaraRadera
  4. Man kunde ju alltid låna lite points från kommande vecka... och vara ganska generös när man bedömde mängden spagetti för en point. Håller med dig - usch för VV!

    SvaraRadera