En frestelse jag inte kan motstå

Smågodis? Lockar inte. Kanelbulle? Nej, den kan jag avstå. Glass? Hemskt gott, men jag klarar mig utan. Äppelpaj? Då blir det svårt...

I lunchmatsalen på jobbet serveras det efterrätt varje fredag, ingår i lunchen. Det är allt från pannacotta och krusbärskräm till vitchokladmousse och äppelpaj. I dag var det äppelpaj. En sån där med "riktig" deg - och mycket sådan. Och så kanel. Först hämtade jag en klick vispgrädde och tänkte att jag nöjer mig med den. Men sen så kände jag att nä, finns det något jag kan "synda" med så är det äppelpaj, för det finns inget godare! Dock tog jag en väldigt liten bit, och bestämde jag för att inte ha dåligt samvete för det.

Det gäller bara att inte börja göra sådana här undantag allt för ofta, "unna sig", "bara idag". Och när jag väl gör dem ska det vara för något riktigt, riktigt gott. Äppelpaj, till exempel!
Ikväll när jag kom hem var jag rätt trött (hade gått omkring på trädgårdsmässan i nästan två timmar) och tänkte att jag skulle gå till affären och handla lite charkuterier och ost, men orkade inte. Gjorde i stället lättast tänkbara soppa: grädde och mjölk i kastrull, i med lite hackad fryst spenat, salt och peppar och buljongtärning. Kokt ägg till. Sen gjorde jag våfflor till efterrätt, det är ju trots allt både fredag och våffeldag, så man får väl festa till lite.

Kollade på två olika våffelrecept, och gjorde min egen variant av dem. Så gör jag nästan alltid, kollar några olika recept och gör en hopblandning så som jag tycker verkar bäst. Så här blev det:

2 ägg - vispa fluffiga

50 gram smör - smält

Blanda med 1 dl kokosmjöl, lite drygt 1/2 tsk pofiber (fiberhusk), en nypa salt, 1/2 tsk bakpulver och 1/2 dl grädde.

Låt stå och svälla i 10-15 minuter. Är smeten tjock kan man nog ha i lite mer grädde (eller mjölk).

Det här blev tre våfflor, men jag orkade bara äta två. Spar den sista till imorgon.

Smakar helt okej, men det går inte att komma ifrån att det trots allt är lite "istället för" över det hela. The real stuff är mycket godare, men man kanske kan vänja sig vid sådana här substitut så pass att de blir "så som det ska vara". Jag har nästan lyckats med LCHF-f

ugnspannkaka, får för mig att den smakar som vanlig ugnspannkaka. Fast när jag tänker efter så inser jag att det är skillnad. Och den riktiga skulle nog vinna i ett smaktest...