Valborg - det här åt jag

I går skrev jag att jag verkligen ska ta bort kolhydraterna, för att minska i vikt. Delade inlägget på LCHF-gruppens sida på Facebook, och flera skrev att de känner igen sig i det jag skrev.

Efter att ha läst lite mer, förstår jag att jag inte bara äter för mycket kolhydrater för att gå ner i vikt, utan att jag också äter för mycket överlag, för att gå ner. 

När jag började blogga i jauari 2011 (startade bloggen 2009 men då blev det inte så mycket) om mitt strikta LCHF-liv, skrev jag varje dag vad jag åt. Sen slutade jag med det. Men jag tänkte börja med det igen - och så jag på lite kommentarer från er, om ni tycker att jag äter fel eller för mycket!

Så här såg min Valborgsmässoafton ut:

Frukost: tre ägg stekta i kokosfett, två koppar kaffe med grädde

Lunch: revbensspjäll, coleslaw och en avocado

Middag: tre köttfärsbiffar, ugnssteka grönsaker (i måttlig mängd), några oliver, sås på fetaost, creme fraiche och turkisk youhurt.

Kvällssnacks (det var ju ändå Valborg!): en bit brieost, några skivor ungersk salami, rädisor.

Nu tar jag verkligen bort kolhydraterna!

 

Jag mår väldigt bra av att äta LCHF. Magbesvären har försvunnit (men ger sig till känna så fort jag stoppar i mig kolhydrater) och jag drabbas aldrig av blodsockerfall längre. Men vikten står still. Gick ner några kilo i början, men sen har det stått stilla. Nu är jag lite trött på det och tänker att det får bli LCHF-hårdkörning nu, på riktigt. 

Här är definitionen av LCHF-kost enligt Sten Sture Skaldeman. Så lite kolhydrater äter jag inte. 

Alla LCHF-bloggar, tidningar, böcker, receptsidor svämmar nu för tiden över med LCHF-godsaker. När jag började med LCHF för fyra år sedan fanns inte kokosnötsmjöl, fiberhusk, pofiber och sukrin i några recept överhuvudtaget. Är det så att de flesta av oss som äter LCHF inte har lyckats göra upp med vårt sockerberoende? (Nej, man blir nog aldrig av med det. Precis som en alkoholist alltid är alkoholist, även om en nykter sådan, så är vi sockerberoende alltid sockerberoende, även om "nyktra" sådana). Det finns en marknad för alla recept på LCHF-kakor och LCHF-bröd, och vi slukar detta med hull och hår, för vi längtar fortfarande efter alla dessa godsaker.

Hur känslig man är för kolhydrater är ju väldigt individuellt, men jag har insett att min toleransnivå är väldigt låg. Jag stoppar gladeligen i mig chokladbitar och nötter och low carb-kakor och annat "tillåtet" och underhåller på så sätt hela tiden min kolhydratlängtan. Det, i kombination med tillfredsställelsen i att äntligen "få" äta mycket och inte behöva räkna kalorier och points och fundera på hur jag maximerar matmängden mot antalet points, gör att jag stoppar i mig alldeles för mycket. Min längtan efter att äta - äta mycket - har inte försvunnit med LCHF. Jag har tagit LCHF-kosten som intäkt för att äta utan att behöva tänka på hur mycket. Det funkar ju så tillvida att jag inte går upp i vikt, utan håller den. Vilket känns fantastiskt, när man i hela livet kämpat mot detta.

Så: mitt recept mot detta är nu att verkligen äta LOW CARB. Bort med frukostyoughurten, in med stekta ägg (jag vet, jag steker i telfonpanna. Men de fastnar alltid i min gjutjärnspanna, trots mängden fett). Bort med nötter och en bit mörk choklad då och då. Bort med brödsubstitut på kokosnötsmjöl och bort med kakor och sukrin. Bort med stora lass med grönsaker och sallad till maten (en kvarleva från mitt tidigare liv där ett av främsta viktminskningsknepen var att äta sig mätt på sallad innan man åt själva maten).

Jag vet: LCHF är ingen bantningsdiet som man äter ett tag och när man nått sitt mål återgår man till sin gamla kost. LCHF är en livsstil. Men eftersom mitt främsta syfte med att äta LCHF var att gå ner i vikt, ska jag nu köra en striktare variant för att se om det gör någon verkan.

Dagens fynd

Vispgrädde till halva priset! Och utgångsdatumet är inte förrän om två dagar. Slog till och köpte två liter. Går ju utmärkt att frysa (om den inte ska vispas sen, för då blir det inte bra). Vid närmare eftertanke borde jag ha köpt lite mer...

Räddaren i nöden

Mitt så kallade livspussel är inte så vällagt just nu. För mycket arbete (ny webbplats ska lanseras om en vecka...) gör att det blir för lite av allt annat. Sömn, motion, frisk luft, dagsljus och matplanering. Äter ute eller i jobbets matsal alldeles för ofta och när jag kommer hem så äter jag... ja, det som finns.

Dagens lunch var  fantastiskt god, åt på Scandic Grand Central - jättefint salladsbord, tre varmrätter (fisk, vegetariskt och kött), flera sorters bröd, bubbelvatten, kaffe, och i dag även en liten efterrätt. Allt är gott och vällagat, och man kan ta precis så mycket man vill. Men smakar det så kostar det. 120 kronor närmare bestämt. Men just i dag tyckte vi att vi var värda det.
Åt stekt fläsk i massor, och tog även ett par skivor rimmad lax och god sallad. Hoppade naturligtvis över den dillstuvade potatisen, den vegetariska pajen och efterrättskrämen.
Sen gick jag "tidigt" från jobbet - klockan sex och inte åtta, halv nio som det brukar bli. Åkte till Bromma blocks med Maria, och tittade runt i klädaffärerna i 1,5 timme tills de stängde. Sen hem, in på Hemköp, hitta något att äta...
Både trött och hungrig. Det blev en av mina räddningsplankor: stekt ägg med ost och stekt falukorv. Nästan nio timmar sedan jag åt lunch - knaprade i mig lite valnötter på eftermiddagen - men i övrigt har jag inte ätit sedan lunchen. Vill inte tänka på hur jag skulle ha mått i mitt kolhydratliv om jag inte hade ätit på nio timmar...

Födelsedagsmiddag

I lördags fyllde yngste sonen tolv år. Det firade vi med att gå på restaurang al Caminetto i Alvik. Pizza för delar av sällskapet, pasta för födelsedagsbarnet och hängmörad entrecôte med bea för min del. Perfekt rosa/blodig inuti (inte blodig på det där sättet att det rinner ut blod när man skär i köttet, utan med en ordentligt rå kärna). Till köttet serverades någon form av pommes frites och sallad, men naturligtvis bad jag att få lite extra sallad i stället för potatisen. Fick en fantastiskt god sallad med olika sorters blad, cocktailtomater, färsk grön sparris och rödlök.

Efteråt följde jag med exmaken och barnen hem. Där serverades prinsesstårta, som är ungefär det godaste jag vet. Jag hoppade över. Det kändes inte ens som en uppoffring.

Äntligen lördag!

Galen vecka. Nej, galen månad. Jobbar, jobbar, jobbar (om en vecka ska vi vara klara med ny webbplats). Igår hade vi också vår årliga Club Starlight med "min" kör Stockholm Starlight. Om två veckor ska vi tävla i Nordiska mästerskapen i barbershop. Vi brukar genrepa genom att ha konsert och bjuda in 4-5 kvartetter som också ska tävla. Alla sjunger sina tävlingssånger, och vi sjunger också lite annat (igår bland annat ett Madonnamedley och ett Lady Gagamedley). Igår kom 150 pers och lyssnade. Kom hem sent (ett), stod i baren och var kvar till slutet och hjälpte till med hopplockning.

Idag har jag sovit till halv elva (Nio timmars sömn. Kompenserar lite för i förrgår, då jag sov uruselt). Nu härlig lördagsfrukost med äggröra och bacon och kaffe kokat i min Don pedro, som jag letat fram ur gömmorna.

I kväll ska jag fira yngsta sonens födelsedag med restaurngbesök.

Trerätters en vardagskväll

En vanlig tisdag i april känns det helt okej att äta en trerättersmiddag av det enklare slaget. Barnen ville ha en favorit: fiskpinnar, stuvad spenat och potatis. Inte så mycket LCHF över det, så jag gjorde annan mat till mig.
En supergod kombo är vitkål med grönmögelostdressing. Råkade ha en bit Kvibille gräddädel (rest efter helgens pizzafest som jag inte skrivit om), som jag mosade och blandade med creme fraiche och lite youghurt. Det blev inte direkt såsigt, kanske skulle ha haft i lite grädde. Rostade pumpakärnos på det och så var förrätten klart.
Huvudrätt: moussaka som jag gjorde en omgång av häromdagen. Sen kände jag mig sugen på något gott efteråt, sånt där sug som jag ständigt brottades med förr men som nu för tiden bara inträffar när jag fuskar eller unnat mig lchf-bakverk. Ja, säga vad man vill om trenden (tycker jag att det är) med lchf-bakning, att man ska kunna leva "normalt" och inte behöva säga nej till kaffebröd eller behöva äta ostrullar när alla andra mumsar på prinsesstårta - för mig funkar det halvbra. Det triggar trots allt i gång suget. Har jag bakat en lchf-kaka så är det klart som sjutton att jag äter av den, för den finns och jag "får". Även om kroppen är avprogrammerad från socker, så har hjärnan kvar sitt gamla beteende, "vill ha mer, äta mer". Dessutom märker jag att jag får ont i magen av bakverk med kokosnötsmjöl och pofiber - och för mig är en av de stora vinsterna med lchf-kosten att jag slipper detta magont som jag dragits med så länge.
Tillbaka till efterrätten som jag då unnade mig i tisdags. Eller inte kunde motstå. Bakade Marianns kladdkaka i lördags (receptet finns inte på hennes blogg), men när syrran gjorde den tyckte vi båda att den var för lite chokladig. Så jag fiffade till den med chokladtryffel ovanpå: smälte 100 gram 70 procentig choklad i 1 dl grädde, och så en rejäl smörklick i det. Då blev den kanon.
Denna godsak har jag nu några bitar av i frysen och när jag kom på det blev jag så där glad som man blir när man letar genom skåpen i jakt på något gott och det dyker upp något man verkligen glömt bort att man hade.... Chokladkaka, hallon och vispad grädde - det är gott det!