Min svaghet

Paj är bland det godaste jag vet. Och precis som mina barn tycker jag att det ska vara mycket deg och lite fyllning...

Fick rabarber av min kollega Annelie i fredags, och genast började snålvattnet rinna. Att göra en paj till efterrätt på kvällen var liksom så självklart. Gjorde äldste sonens favoritpaj till honom (rör 150 gram smör och 2 dl socker, tillsätt 1 ägg, 1 dl mannaryn och 2 dl vetemjöl. Tryck ut i form. Häll på valfria bär/frukter och grädda i 35 minuter i 200 grader) - han åt upp en tredjedel. Han har inte ärvt mina gener, kan jag säga.

Till mig själv gjorde jag en variant, rörde ihop en smet på lösa boliner med smör, sukrin, ägg, pofiber och kokosnötsmjöl och tryckte ut i en liten form, och på med rabarber och lite sukrin.

Åt detta med vispad grädde med vaniljpulver i och det var - gott! Gav mersmak. Än en gång får jag bekräftat att det inte bara är socker/kolhydrater i sig som skapar sug, utan den söta smaken/likheterna med kolhydratstinna rätter som får mig att vilja ha mer.

I går kväll var jag på inflyttningsfest och Lena bjöd på jättegod buffé, där det inte var några som helsta problem med att äta LCHF. Avstod bröd, potatis, kladdkaka. Kunde inte motstå ostpajen (jo, tänkte att jag tar en bit och äter bara fyllningen... men som sagt, det är ju degen jag tycker är godast...). Nu vet jag att det blir ett par dagar då det gäller att motstå suget och alla frestelser, som detta pajätande kommer att orsaka.

Enklast tänkbara matlagning

Lite kortare dag på jobbet igår. Hade inte bråttom hem och strosade Drottninggatan ner till Åhléns. Inhandlade nya solglasögon och några nya nagellack. Avslutade med ett besök i delikatessdisken på Hemköp, där fredagsmiddagen inhandlades. Serranoskinka, lardo, anklevermousse och salami, samt tre favoritostar: St Andrée, Appenzeller och taleggio (opastöriserad). Alldeles lagom mycket matlagning!
Om jag blev mätt? Ja, sen jag tagit en till bit av anklevermoussen. Orkade inte med vispgrädde och hallon till efterrätt.

Trögt

Har inte skrivit på några dagar och det brukar betyda att jag antingen har fullt upp med annat eller att jag fuskat väldigt mycket. Men den här gången är det inget av det utan mer bara att det känns så trögt och att det inte händer något alls trots att jag är mycket striktare än någonsin och har plockat bort småätandet med nötter, hallon och grädde, youghurt osv. När det inte ger något resultat, ligger det nära till hands att börja äta lite mer och inte vara superstrikt. Och då tröttnar jag lite på att skriva om det. I början ger det någon sorts kick av att sätta igång en strikt period, ett rus nästan, men det mattas av.
Har varit hemma hos mina föräldrar denna helg, i detta otroliga skitväder. Skulle hjälpa till i trädgården men av det blev inte så mycket. Hann iallafall ett land i fredags, då var det soligt (men kallt). Har ätit mer än vad jag skulle göra en helg hemma, men ändå inga excesser. Hallon och grädde till efterrätt (alla tre dagarna), lite mandel och valnötter, och mer sallad till maten än vanligt.
Har inte tagit några matbilder alls i helgen, så det blir en bild från tidigare i veckan då jag gjorde kycklingspett och spenstsallad med fetaost och oliver.

Äntligen lyckad bea

Majonnäs misslyckas jag aldrig med (jo, en gång, när jag frångick mitt recept och gjorde som syrran, hade i ett helt ägg. Blev sås). Bearnaisesås däremot misslyckas jag nästan alltid med. För hög värme när jag vispar i smöret är den troliga orsaken till att det brukar skära sig. Så i dag tog jag det lugnt på den punkten och titta vad fin såsen ser ut. God blev den också! Serverad med stekt fläskkarré och färsk svensk sparris blev det en alldeles utmärkt morsdags-middag (fast det hade ju sönerna inte en aning om).

Lördagkväll med tjejerna

En eller ett par gånger om året lyckas vi samla ihop tjejgänget. Vi lärde känna varandra i början av 90-talet (firade 20-årsjubileum förra våren) då vi jobbade tillsammans på Hälsinge-Kuriren i Söderhamn.
Vårens träff bestämdes till den 26 maj, men Annelie uppmärksammade oss snabbt på att då är det ESC-final och den kunde hon inte missa. Så istället för restaurangbesök bjöd vi hem oss till Cecilia.
Vilken fantastisk kväll! Dels var det årets första sitta ute och äta-kväll för min del, dels vann Loreen hela tjottaballongen (ingen av oss ångrade att vi avstod en utekväll för en tv-kväll).
Men maten bidrog också till upplevelsen. Att bli bjuden på mat kan ibland vara ett problem. Det är svårt att säga nej till mat som någon har lagat, och då är det lättare att "synda" än att säga tack, men jag hoppar över det här (oftast kan man ju bara skippa kolhydrattillbehöret, riktigt svårt är det egentligen bara om man blir bjuden på lasagne....)
Cecilia - som själv går på Itrim-diet och alltså bara äter soppor - hade gjort en fantastisk buffé och verkligen tänkt på mig. Ceasarsallad, parmesandressing, oliver, räkor, ostar, charkuterier, rödbetssallad, kycklingspett och säkert mer som jag glömt. Hon hade till och med gjort ett särskilt kycklingspett till mig, eftersom de andra var med teriyakimarinad och sweet chilisås (=socker). Fantastiskt omtänksamt!

Lat lördag

Oj, så har det gått nästan en vecka utan blogginlägg. Ibland när det händer brukar det betyda art jag fuskat så mycket att jag nästan skäms. Men inte den här gången. Det är bara tiden och orken som inte riktigt räckt till.
Har haft en riktigt bra LCHF-vecka, bara svävat ut med lite nötter i torsdags. Men idag har jag haft magknip på morgonen, på det där viset jag i mitt kolhydratliv hade varje morgon. Så vad åt jag då igår som kan ha innehållit kolhydrater? Igår kväll när barnen och jag kom hem från bio (Men in black 3) var jag hungrig, så jag stekte fyra kesoplättar och åt som smörgås, med ost och skinka på (alltså inte plättarna på bilden, de gjorde jag förra helgen). Och jag tror det är fiberhusken som ställer till det. Har märkt det tidigare, när jag ätit något med fiberhusk och/eller kokosnötsmjöl i, magknipet dagen efter kommer som ett brev på posten. Det går att stå ut med vid enstaka tillfällen (det brukar inte vara särskilt långvarigt), men eftersom jag så tydligt reagerar på det tycker jag det är bäst att försöka undvika fiberhusk och fiberrika produkter.

Sommarlunch i uterummet

De två senaste dagarna har jag ägnat åt sanering av hemmet. Städa alltså. Men mängden damm som samlats här de senaste månaderna får det mer att likna en sanering. Helt sanslöst vad skitigt och dammigt det var.

Nu har jag rena fönster, dammfritt och ett nystädat uterum där jag just nu njuter av kvällssolen. Fönstren går att öppna så det blir balkongkänsla, men med den fördelen att det är lä. 

Efter städningen idag blev det lunch här ute, kokt ägg, räkor, nygjort majonnäs med massor av dill (jag fullkomligt älskar dill!), en avocadohalva och några rädisor.

Planerar som bäst middagen och jag tror det blir de handurbenade kycklinglårfiléerna med skinnet kvar, som jag köpte på Hemköp tidigare i dag. Steker dem nog i ugn, rätt och slätt.

Efter salladsdagen i fredags återgick jag i går till så när noll kolhydrater som möjligt. Visserligen blev det en del kolhydrater till frukost (kesoplättar, lite vispad grädde och hallon, enligt mina beräkningar blev det 8,5 gram kolhydrater) men sen blev det nära nog noll. Till lunch några skivor stek som jag hittade i frysen (okänt djur, eller rättare sagt, har glömt bort. Som vanligt tror jag att jag ska komma ihåg vad det är jag stoppar in i frysen men sen har jag ingen aning vad det är när jag plockar fram det) och bea, till middag några biffar på kalvfärs (+grädde och ägg) och en bit av fredagens spenatomelett.

Dagens enda kolhydrater kommer från avocadon och grädde i kaffet.

Återigen: jag är förvånad över hur lite mat jag klarar mig på och hur "osugen" jag är mellan måltiderna. Och återigen: jag inser att jag är oerhört kolhydratkänslig. Så här strikt har jag inte ätit tidigare under mina 3,5 LCHF-år, och det känns så lätt - nu hoppas jag det ger utslag på vågen också (eller måttbandet rättare sagt, eftersom jag inte äger någon våg).