Oops, så här skulle det inte bli...

Fyra månader har gått sedan jag sist skrev. Skäms! Varför är det så lätt att lägga sig till med dåliga vanor, medan de goda vanorna är så svåra att ta till sig? Som att skriva varje dag, eller åtminstone regelbundet. Det är en god vana, som jag fick anstränga mig lite för. En dålig vana är att börja hoppa över skrivandet för att till sist sluta helt. Det var inget svårt alls att lägga sig till med den vanan.
Kort uppdatering av de månader som gått följer här. Sommarhalvåret brukar vara en svår tid för en LCHF:are. Det är mycket som händer, mycket som ska firas, det bjuds på väldigt mycket sött och kolhydrater. Jag har fuskat, klart jag har. Men jag har, till skillnad från andra år, ändå snabbt lyckats ta mig in på LCHF-banan igen. Annars brukar jag fastna i någon slags high carb high fat-diet. Inte så bra...
Svåraste prövningen, faktiskt, brukar vara när jag är hos föräldrarna en vecka varje sommar. Det är ju så trevligt att sitta och dricka kaffe på förmiddagen och det ska alltid vara någon lite kaka till. I år tog jag med mig mina LCHF-kokostoppar och var nöjd så. Gjorde några medvetna "snedsteg" dock under veckan. Var på utflykt till Trolldalen och Växbo lin, och där fikade vi på bageriet. Tog en smörgås, eftersom jag inte hunnit med någon lunch. Och så bestämde jag mig för att ta en brownie med grädde. Den var himmelskt god, och jättemäktig. Naturligtvis kunde jag inte nöja mig med halva, utan smaskade i mig hela (att jag inte kan sätta gränser när det gäller sötsaker, är ju en av anledningarna till att jag avstår sött helt och hållet i vanliga fall) och sen mådde jag lätt illa. Något sötsug uppstod i alla fall inte efteråt, och det är jag glad för.

Jag har inte bara lagt mig till med dåliga vanor de här månaderna, utan en väldigt väldigt god vana också Jag har, som jag nog skrivit om lite i tidigare inlägg, börjat springa. Målet är att springa Tjejmilen den 3 september. Jag har aldrig i mitt liv ens sprungit en kilometer tidigare. Helt enkelt aptråkgit och lika jobbigt att springa, har jag tyckt. Nu har jag, väldigt målmedvetet, sprungit i fem månader. I början bara några minuter åt gången, men allt eftersom längre och längre sträckor. I går joggade jag en mil!!! Helt otroligt att jag, JAG, fixar det! Det gick jättelångsamt, men nu vet jag att jag fixar att ta mig runt, och jag vet också att jag orkar springa fortare än vad jag gjorde i går. Känns skönt! Nu ska jag satsa lite på fartträning de veckor som återstår innan det är dags för kraftprovet.
Vad gäller löpningen, så lovar jag att fortsätta med den goda vanan. Har lagt ner alldeles för mycket kraft och energi för att komma dit jag är i dag, för att bara slänga bort det. Keep on jogging!

Systermiddag

I går kväll hade jag min syster, min gamla vän Lena och hennes lillasyster här på middag. Bjöd på god mat, och eftersom jag själv lagade den hade jag full kontroll på kolhydraterna och smörmängden.
Stekte varsin köttbit (rostasfilé), som jag flamberade i lite konjak (tror grejen med det är att det är festligt, verkar inte ge så mycket smak). Gjorde en riktig rödvinsås med lök, vitlök, tomatpuré och örtkryddor, som fick koka ihop ordentligt. Stekte små rösti åt gästerna, men hoppade över dem själv, och tog i stället av den varma salladen.

Receptet hittade jag i Allt om Mat, men jag ändrade lite. De skulle vara äpple i, men eftersom jag hade en äppelallergiker som gäst, plus att jag tyckte det kändes lite mal placé med äpple i kombinationen, bytte jag det mot sugar snaps.

Recept kommer här:
Stek 300 gram svamp (enligt receptet kantareller, vilket jag råkade ha i frysen, men vilken svamp som helst funkar ju) i smör.
Blanda ner en rödlök, skuren i klyftor, och sugar snaps. Stek cirka tre minuter, rör om. Vänd ner 100 gram lagrad ost, skuren i fina tärningar, och 80-100 gram spenat/babyspenat. Salta och peppra.

Ett riktigt bra tillbehör, och gott som omväxling till den kokta broccolin som jag har heltröttnat på.

Inspiration

Eftersom det inte verkar hända så mycket med min vikt, har jag börjat läsa Sten Sture Skaldemans bok GI-Noll! för lite inspiration. Där handlar det ju verkligen att utesluta kolhydrater. Några citat: "För den som är gravt överviktig ska grönsaker utgöra en dekoration." "Dagens människor behöver inte lagra extra fett inför vintern. Därför bör vi äta mykcet älg och lite blåbär" (till skillnad från brunbjörnen, som inför vintern lagrar fett med hjälp av kolhydrater - blåbär - och inte genom att äta några extra älgar). Han är ganska radikal, och förmodligen väldigt provocerande för dem som tycker det är med fettdiet. Lite jobbig läsning är det också för här handlar det verkligen om att lägga om kost och livsstil. "Den som äter av sociala skäl, som hobby eller i brist på annan sysselsättning, förblir fet". Hur många är vi inte som tycker om att umgås över en god middag på helgerna, eller ta en fika? Men jag tycker det är intressant läsning och jag det inspirerar mig till att göra en riktig, riktig hårdsatsning på att utesluta kolhydrater. Jag tycker ju att jag har varit strikt sen nyår, men verkligen inte Skaldeman-strikt. Och det sköna är faktiskt att han skriver att när man har nått sin viktminskning, kan man unna sig lite kolhydrater. Det låter skönt, trots allt!

Bakdag

I dag fyller min äldsta son 13 år. Tonåring! Han hade övernattningskalas hos sin pappa igår, och i dag väntas halva tjocka släkten hit på fika. Så jag ägnade hela kvällen i går åt att baka - och måste fortsätta nu snart, för tårta och bullar hanns inte med i går. Eftersom jag, min syster och svägerska alla är LCHFare, så finns det "underlag" för LCHF-fika också, och inte bara vanliga kakor och tårtor. Så jag får baka "dubbelt" av det mesta. Men vi LCHFare får faktiskt nöja oss med färre sorter - det ligger ju i LCHFs natur att inte äta sötsaker. Så även om de är bakade på sukrin i stället för vanligt socker, och mjölet är utbytt mot annat, så hör kakfika till undantagen. Inget man ska ägna sig åt varje dag eller ens varje vecka. Jag köpte boken "Bakglädje med LCHF" av Annika Rogneby häromdagen. Egentligen finns det ju massor med LCHF-bakrecept på nätet, till exempel sajten LCHF recept, (här lägger läsarna själva upp recept och ibland är det si och så med stavning och grammatik - men jag är ju yrkesskadad), och ibland får man kolla recepten noga. Jag lagade en kyckling efter recept här, och med den saltmängd som stod angiven var den helt oätlig. Men åter till bakningen. Jag köpte som sagt en LCHF-bakbok. Nätet i all ära, det är jättebra att leta recept där, men ibland vill jag ha en bok att bläddra i för inspiration. Annika bakar med sukrin, och genomgående tycker jag det är alldeles för mycket sukrin i hennes recept. Som LCHFare har åtminstone jag vant mig av med att äta sötsaker, och när jag får i mig något traditionellt sötat, så tycker jag det smakar alldeles för mycket socker. Så jag minskar konsekvent på sukrinet i alla recept. Det går ju ofta bra att följa "vanliga" recept också, men då byta ut socker mot surkin eller lite stevia, men man bör minska på mängden sukrin, annars smakar det för sött. Huruvida sukrin är en bra ersättning eller inte för socker, tycker jag ibland det kan vara svårt att få klara besked om. En som definitivt är sukrinmotståndare är Anna Hallén. Jag har nog länkat till det här blogginlägget förut, men gör det igen. Att äta LCHF men att fortsätta med kakor och bröd, men med diverse ersättningar för mjöl och socker, det är ju helt emot LCHF-idén tycker jag. Men att, som i dag, kunna bjuda LCHFare på något annat än ägg och majonnäs när alla andra smaskar i sig godsaker, är helt okej.

Den svåra konsten, # 2

Jag fortsätter ungefär där jag slutade förra gången. Tillsammans med min väninna, ute på krogen. Hon som jag inte la ner så mycket energi på att övertyga. Bättre att berätta hur bra jag själv mår av detta, än att försöka övertyga någon. Hur som helst, efter att vi pratat lite om detta med LCHF, så fick jag frågan: "Men om du blev bjuden på tårta, skulle du tacka nej då?". Självklart, svarade jag och såg att hon tyckte jag var oartig. Men - fast det sa jag inte - ingen skulle väl få för sig att bjuda en alkoholist på alkohol? Inte ens bara lite grand. På samma sätt är det ju med oss som är sockerberoende. Det är allt eller inget. Och det är det som är så svårt för många att förstå. Socker är ju inget farligt. Nej, inte för alla. Det finns väldigt många människor som till exempel dricker alkohol, utan att för den sakens skull bli alkoholister. Väldigt många klarar också av att äta socker, utan att bli sockerberoende. Men till skillnad från alkoholism, som ju de flesta accepterar och respekterar som orsak till att någon avstår från alkohol, är det inte samma sak med sockerberoende. Kanske ska man säga att man är diabetiker eller glutenintolerant, för att folk lättare ska acceptera att man inte äter kakor? Skulle vara intressant att höra vad ni gör när ni blir bjudna på kolhydrater och sötsaker!

Den svåra konsten att övertyga

Du som läser den här bloggen är förmodligen redan övertygad LCHFare, eller så har du åtminstone provat. Oavsett, så tycker du förmodligen inte att det är några konstigheter med att äta så här. Därför predikar jag inte, eller försöker omvända någon. För jag tror inte de hittar hit, de skeptiska och tveksamma.

Men i verkliga livet då, hur ska man förhålla sig då? Varje dag träffar jag ju människor som på ett eller annat vis ser att jag inte äter som de. Somliga blir intresserade, andra tycker det är helt och hållet åt skogen. Och så möter man emellanåt någon till som skippar kolhydraterna. Man ser det på tallriken, man frågar lite försynt "äter inte du heller kolhydrater" och så har man hittat en själsfrände, känns det som. De dyker upp där man minst anar det. Det är spännande. Och skönt att inte behöva förklara sin kosthållning. Eller försvara den. För det får jag ju göra emellanåt. Men jag försöker hålla en låg profil då. Vet att det inte går att övertyga någon bara för att jag säger att det är kanon. Samtidigt som jag vet att så många skulle må så mycket bättre!

Häromkvällen var jag ute med en god vän och käkade. Hon tyckte det här var helt galet, att skippa kolhydrater. Måste lägga till att hon är en klok kvinna. Men hon sa något, som verkar vara en vanligt förekommande missuppfattning: "men man behöver ju socker!". Till vad då? undrade jag naturligtvis. Vad finns det i socker som du behöver? Energi, svarade hon, och berättade om återkommande blodsockerfall och hur hon staplat in på något bageri för att snabbt få i sig energi.

Till er som vet hur lätt det är att slippa blodsockerfall behöver jag inte säga något mer. Till min kompis sa jag att jag också hade det så där förut. Men inte längre. Sen kom vi in på magproblem och hon berättade att hon har irritabel tarm. Då berättade jag om mina tidigare magproblem och att de är borta nu - men så fort jag får i mig kolhydrater märks det på magen.

Tänk att det har tagit så många år för mig att komma underfund med vad en stor del av magproblemen berott på! Trots mitt vittnesmål om hur bra jag mår av LCHF - aldrig blodsockerfall, aldrig gasig i magen - såg hon ytterst skeptisk ut. Och jag tänkte att många av dem som tycker LCHF är galenskap, skulle må så bra av att äta så!

Nu är jag nöjd och glader

En lugn och skön helg är till ända. Har vaknat tidigt både lördag och söndag och är trött. "Egentligen" är klockan tjugo över nio nu, men jag är jättetrött så det blir sängen alldeles strax för mig. I dag var jag ute och promenerade med Anita, som jag inte sett sedan jag minns inte när. Alldeles för längesen var det i alla fall. Promenad i över 1,5 timme blev det. Sen gick jag på nyöppnade Intersport-butiken på Drottninggatan och köpte lite springkläder. Det blåser ju så galet mycket, så behovet av en vindtät löparjacka har varit stort. Löpning, som ska vara så enkelt, är en materialsport har jag insett. Men det är klart, man kan väl ha på sig i stort sett vad som helst när man springer, men med funktionsmaterial och vindtätt är det helt klart lite skönare. I dag har jag varit en exemplarisk LCHFare. Inte särskilt mycket har jag ätit heller, inget onödigt och inget bara för att jag varit sugen. Till sen lunch gjorde jag lite varm sallad, eller vad man ska kalla det för. Hade lite kött kvar från i går (då stekte jag rostas, vad det nu är för nåt) och orkade inte med allt. Den var rätt blodig, så jag strimlade den och stekte hastigt i smör, tillsammans med sparris. Åt det tillsammans med ljummen sallad på avocado, tomat, färsk basilika och oliver (värmde den helt kort i micron). Frukost några skivor pepparsalami, mezeyoughurt med lite blandade frön och kanel. Te med grädde. Elvakaffe Två koppar kaffe med grädde Lunch Ljummen sallad, se ovan Middag Spenatsoppa (rest från i fredags), pepparsalami, en bit vit castello