Fyra månader har gått sedan jag sist skrev. Skäms! Varför är det så lätt att lägga sig till med dåliga vanor, medan de goda vanorna är så svåra att ta till sig? Som att skriva varje dag, eller åtminstone regelbundet. Det är en god vana, som jag fick anstränga mig lite för. En dålig vana är att börja hoppa över skrivandet för att till sist sluta helt. Det var inget svårt alls att lägga sig till med den vanan.
Kort uppdatering av de månader som gått följer här. Sommarhalvåret brukar vara en svår tid för en LCHF:are. Det är mycket som händer, mycket som ska firas, det bjuds på väldigt mycket sött och kolhydrater. Jag har fuskat, klart jag har. Men jag har, till skillnad från andra år, ändå snabbt lyckats ta mig in på LCHF-banan igen. Annars brukar jag fastna i någon slags high carb high fat-diet. Inte så bra...
Svåraste prövningen, faktiskt, brukar vara när jag är hos föräldrarna en vecka varje sommar. Det är ju så trevligt att sitta och dricka kaffe på förmiddagen och det ska alltid vara någon lite kaka till. I år tog jag med mig mina LCHF-kokostoppar och var nöjd så. Gjorde några medvetna "snedsteg" dock under veckan. Var på utflykt till Trolldalen och Växbo lin, och där fikade vi på bageriet. Tog en smörgås, eftersom jag inte hunnit med någon lunch. Och så bestämde jag mig för att ta en brownie med grädde. Den var himmelskt god, och jättemäktig. Naturligtvis kunde jag inte nöja mig med halva, utan smaskade i mig hela (att jag inte kan sätta gränser när det gäller sötsaker, är ju en av anledningarna till att jag avstår sött helt och hållet i vanliga fall) och sen mådde jag lätt illa. Något sötsug uppstod i alla fall inte efteråt, och det är jag glad för.
Jag har inte bara lagt mig till med dåliga vanor de här månaderna, utan en väldigt väldigt god vana också Jag har, som jag nog skrivit om lite i tidigare inlägg, börjat springa. Målet är att springa Tjejmilen den 3 september. Jag har aldrig i mitt liv ens sprungit en kilometer tidigare. Helt enkelt aptråkgit och lika jobbigt att springa, har jag tyckt. Nu har jag, väldigt målmedvetet, sprungit i fem månader. I början bara några minuter åt gången, men allt eftersom längre och längre sträckor. I går joggade jag en mil!!! Helt otroligt att jag, JAG, fixar det! Det gick jättelångsamt, men nu vet jag att jag fixar att ta mig runt, och jag vet också att jag orkar springa fortare än vad jag gjorde i går. Känns skönt! Nu ska jag satsa lite på fartträning de veckor som återstår innan det är dags för kraftprovet.
Vad gäller löpningen, så lovar jag att fortsätta med den goda vanan. Har lagt ner alldeles för mycket kraft och energi för att komma dit jag är i dag, för att bara slänga bort det. Keep on jogging!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar