fredag 1 april 2011

Den svåra konsten, # 2

Jag fortsätter ungefär där jag slutade förra gången. Tillsammans med min väninna, ute på krogen. Hon som jag inte la ner så mycket energi på att övertyga. Bättre att berätta hur bra jag själv mår av detta, än att försöka övertyga någon. Hur som helst, efter att vi pratat lite om detta med LCHF, så fick jag frågan: "Men om du blev bjuden på tårta, skulle du tacka nej då?". Självklart, svarade jag och såg att hon tyckte jag var oartig. Men - fast det sa jag inte - ingen skulle väl få för sig att bjuda en alkoholist på alkohol? Inte ens bara lite grand. På samma sätt är det ju med oss som är sockerberoende. Det är allt eller inget. Och det är det som är så svårt för många att förstå. Socker är ju inget farligt. Nej, inte för alla. Det finns väldigt många människor som till exempel dricker alkohol, utan att för den sakens skull bli alkoholister. Väldigt många klarar också av att äta socker, utan att bli sockerberoende. Men till skillnad från alkoholism, som ju de flesta accepterar och respekterar som orsak till att någon avstår från alkohol, är det inte samma sak med sockerberoende. Kanske ska man säga att man är diabetiker eller glutenintolerant, för att folk lättare ska acceptera att man inte äter kakor? Skulle vara intressant att höra vad ni gör när ni blir bjudna på kolhydrater och sötsaker!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar