onsdag 12 september 2012

Dags för lite drastiska metoder?

Nu har jag ätit LCHF mer eller mindre strikt i fyra år. Jag mår jättebra. Magproblemen är borta (ger sig till känna så fort jag äter kolhydrater), likaså eftermiddagarnas blodsockerfall som emellanåt botades med en Twix. Men kilona är inte borta. Gick ner fyra kilo den första tiden med LCHF, men sen har det inte hänt ett dugg. Visserligen har jag vid det här laget mer och mer börjat acceptera att jag har den kropp jag har, men det känns ändå inte bra att ha de här extrakilona. För det handlar inte bara om hur jag ser ut.

I mars förra året, alltså för 1,5 år sedan, började jag jogga så smått. Jag har verkligen avskytt att springa. Den längsta sammanhängande sträcka som jag någonsin sprungit tidigare i mitt liv uppskattar jag till 1,5 km. Men så bestämde jag mig för att springa Tjejmilen förra året. Jag fixade det.

Men utan mål är jag inte motiverad att träna.Vad är poängen liksom? (Jag vet, man mår bättre ch så vidare och så vidare). Så jag har satt upp ett nytt mål för nästa år: jag ska göra en Tjejklassiker. Jag ska åka skidor i tre mil. Vilket skämt. Jag ska cykla tio mil - det fixar jag. En kilometers simning inga problem, men i mörkt vatten, motströms och en massa medmotionärer som sparkar och har sig.... Känns läskigt. Lidingöloppets tjejmil, den fixar jag (på dålig tid).

Men allt det här skulle jag klara a betydligt lättare om jag hade tio kilo mindre att släpa runt på. Jag orkar inte göra en enda riktig armhävning. Jag kanske inte har sämre armmuskler än andra, men jag har fler kilon jag ska orka lyfta upp. Jag har precis börjat på yoga. Det är jättekul, och eftersom jag är rätt rörlig har jag ganska lätt för flera av rörelserna. Men så finns det en hel del jobbiga rörelser, där det handlar om att vara stark. Jag orkar inte göra dem. Jag har för många kilon jag ska försöka lyfta på mina stackars armar.

En av anledningarna till att jag nu breddar motionerandet och inte bara har satt upp ett mål löpningen (bättre tid på milen) är att löpning är en motionsform som är ganska påfrestande för ben och knän - särskilt när man har onödiga kilon att springa runt med. Med en Tjejklassiker som mål måste jag träna på andra sätt också, vilket kroppen förmodligen kommer att må bättre av. Men allra bäst skulle den nog må av att ha några kilo mindre på sig.

I går la en bekant upp två foton på Facebook, före och efter. Nyårsafton 2011 och nu. Hon har gått ner 17 kilo och ser fullkomligt fantastisk ut. Hon har kört Itrim och är nu restriktiv med socker, pasta, bröd, ris och potatis. Jaha, tänker jag, det är kanske så jag ska göra? Gå på en riktig bantningskur (jaja, jag vet, jag har gjort det förut och ändå ser jag ut så här...) och sen köra LCHF när jag blivit av med tio kilo? Jag vet vad ni tycker - att så ska jag inte göra. Men har ni några andra förslag på hur jag i så fall ska bli av med tio kilo, när inte LCHF och motion hjälper?

4 kommentarer:

  1. Hmm, jo jag har ju sett bilderna på din bekantskap och de talar ju för sig själva. Men att vara restriktiv med socker, pasta, bröd, ris och potatis - det är väl själva grundbulten i LCHF också? So, what's the difference? Kanske att begränsa det totala kaloriintaget också? Eller att göra av med fler kalorier då, vilket inte är så dumt i alla händelser.
    Men man undrar ju hur effektivt LCHF är som viktminskningsmetod då en till mig närstående person också har ungefär samma utvecklingskurva som du. Jag har också en bekant som gått ner en hel del med LCHF, men då har jag uppfattat det som att hon varit extremt rigorös och kanske måste man vara det för att ämnesomsättningen ska ställa om till ketos? Jag gissar att det är där skon klämmer för många som inte lyckas gå ned med LCHF. Det funkar inte om man unnar sig saker mellan varven, för då ställer kroppen om till vanlig ämnesomsättning mellan varven (vilket jag iofs tror är hälsosammare i längden men då sabbar det själva grundbulten för LCHF-viktminskning).
    Om man inte mår bra av stärkelserika livsmedel som spannmål, bröd, pasta och potatis så kanske man ska lägga bort dem och istället öka andelen grönsaker, sådana som har lågt kolhydratinnehåll som gröna blad, broccoli, grönkål, spenat, gröna bönor etc. Då får man mättnad samtidigt som kaloriintaget blir lågt. Dessutom får man ju massor av vitaminer och fibrer och faktiskt protein som finns mycket i gröna blad.

    SvaraRadera
  2. ja, jag tror nu att vägen till viktminskning måste vara att minska kaloriintaget, det vill säga fettintaget för min del (kolhydrater kan jag nog knappt minska på mer, annat än de jag får i mig via grönsaker). Det innebär kanske att jag kommer att känna mig hungrig emellanåt, men det är ju en övergående känsla.

    SvaraRadera
  3. Hej,

    Hur många gram kolhydrater/dag får du i dig? Har du räknat? ÄVen grädde och CG är ju en del kolisar. Vissa behöver äta mera fett men mindre portioner. Man får inte "överäta" och sluta äta när man är lite mätt och inte proppmätt. Det är oftast tricket.
    Jag äter inte heller på kvällen efter 18-18.30. När man känner det där lilla suget på kvällen (inte hunger utan sug) DÅ är fettförbränningen igång. Det är då kroppen minskar oftast.

    Cocosfett är också bra!

    Linda

    SvaraRadera
  4. Försökte verkligen skära bort kolhydrater i våras och räknade en del, men nollade inte. Men jag är ju så trött på att hålla på att räkna, det ger för mycket Viktväktarvibbar. Däremot kan det mycket väl vara så att jag äter för mycket. Har slutat stoppa i mig saker på kvällen bara för att det "drar" lite i magen.

    SvaraRadera